PatterdaleTerrier
 

  Patterdaleterriern har fått sitt namn från byn med Patterdale, belägen söder om sjön Ullswater i Lake District, nordvästra England. Det var i den byn som jägaren John Bowman för första gången, på utställning, visade resultatet av sitt avelsarbete.

  ”En aktiv liten terrier som ger ett kompakt och balanserat intryck. Som arbetande terrier måste den ha styrka, smidighet och järnhård vilja att pressa sig igenom de mest otillgängliga gångar. Rasen i sig är mer praktiskt använd än visad på utställningar, uppfödarna har därför mestadels arbetat med rasens praktiska egenskaper framför de estetiska. Patterdaleterriern skall ha en stark nacke, mod att ligga nära på bytet, förmåga att ta sig igenom trånga passager och stor smidighet och uthållighet.”

  Ursprunget till Patterdaleterriern tros vara de vanligen förekommande Fellterrierna och Borderterrierna. Patterdaleterriern skall vara uthållig och smidig och avlades fram med två huvudegenskaper, den skulle klara att vandra tillsammans med jägarna över hedarna långa sträckor och ändå ha energi kvar att använda i gryten. En sådan hund måste vara lydig och klok så att den inte bränner ut sig på vägen. Den skulle också ha en fallenhet försöka provocera räven att lämna grytet, eftersom terrängen i den delen av England sällan tillåter att varken räv eller hund grävs ut.

  John Bowmans avelsarbete fördes på 1950-talet vidare och förfinades av Cyril Breay och Frank Buck, som i sin tur efterträddes av Brian Nutall som rasens mest kända uppfödare, det är främst från dessa linjer som dagens Patterdales härstammar. Idag förs arbetet framåt av bla Robert Booth och andra entusiaster.

  Patterdaleterriern var begränsad i sin geografiska utbredning ända fram till slutet av 1990-talet, när förbudet att använda hundar som dödade rävarna i grytet kom. Patterdalterriern fick då sitt oväntade uppsving just tack vare egenskapen att den inte stannade under jord och avslutade jobbet själv, utan istället provocerade räven att lämna grytet så att jägarna kunde ta hand om den.
Patterdaleterriern besitter naturligtvis alla egenskaper som andra terrierraser har, de har ju ett liv när de inte jagar också, och för en utpräglad landsortshund som Patterdaleterrriern ingår det att hålla gården och hemmet fritt från skadedjur. För bönderna i det karga norra England värdesattes att hundarna var blint lojala och duktiga vakthundar som signalerar när något pågick utanför, egenskaper som fortfarande finns starkt kvar i rasen. Det är svårt att hitta en Patterdaleterrier som bryr sig om djur med fjädrar, men allt som har päls och uppträder misstänksamt lär märka att den kommit till ett ställe som har en Patterdaleterrier, dock respekterar de ”familjens” djur och umgås gärna med andra hundar och människor.

  Pälsen får vara både slät, broken eller sträv, alla typer skall dock ha dubbla lager päls som tål hårda omständigheter och skyddar hunden vid dåligt väder.

  En Patterdalevalp tenderar att vara modigare och ha större självförtroende än vad kroppen borgar för, men de växer snabbt in i sin självuppfattning. Patterdale terriers är framavlade för att arbeta, hårt, och har hög energi och aktivitetsbehov. De kan vara lite för mycket för den som föredrar en stillsam familjehund men i rätt händer finns det dock ingen gräns för den lojalitet och arbetsvilja som de återgäldar sin ägare med.

En typisk Patterdaleterrrier skall vara smidig, muskulös och vacker att titta på. Sinnet är vänligt, lojalt och framför allt skarpt.

Patterdaleterriern förekommer även som strävhårig,

och/eller chokladfärgad  men med typiska "flap-over ears".
(i vissa fall även Broken)

Lojalitet är ett signum!